Om man håller på med uppdateringar av vägar, stöter man ofta på att någon har klistrat fast en area (landuse, multipolygon etc.) på vägen. Om man flyttar på vägnod, följer arean med, och vice versa.
I JOSM finns man dock funktioner med vilket det är möjligt att särskilja areor och vägar, även om det kräver en del arbete. Det är funktionen “UnGlue” som är nyckeln till detta.
Om man har en nod som tillhör både en väg och area, så kan markera noden och trycka på ‘G’ (=UnGlue). Noden kan därefter flyttas, men om det är en nod vägen eller arean, är slumpmässig. För att kunna göra unglue på rätt not, så ska man markera önskat objekt först därefter samtidigt markerar noden. Exempelvis, markera vägen och samtidigt noden på vägen. Tryck på G, och därefter kan nod på väg flyttas till önskat ställe.
Ovanstående fungerar för enskilda gemensamma noder. Men i vissa fall är det långa sträckor där area och väg är hopklistrade. Exempelvis i en skogskant. Att ta loss noder en och en, blir väldigt tidsödande. I stället kan marker hela objektet exempelvis arean och trycka på G. Alla gemensamma noder för area och väg blir separerade . Arean kan därefter flyttas något åt sidan från vägen. Och arean kan därefter minskas i storlek för att pass in bättre på bakgrunden.
Ovanstående teknik passar även i tätbebyggda områden där i bland vägar och landuse-områden är hopklistrade.
Jag kanske missar någon detalj i din beskrivning men jag tror det finns en risk att du på det sättet kopplar loss areror som bör sitta ihop till exempel olika landuse. Att markera en area och unglua den kommer väl koppla loss den från allt, alltså inte bara den väg du fokuserar på utan även andra areor vilket leder till två (eller fler) noder på samma punkt?
Metoden jag beskriver gäller för att frilägga en väg från en area. Sidoeffekten är att arean kopplas loss från alla objekt, vilket i vissa lägen kan vara en nackdel. Alldeles hur se ser ut i aktuella fallet. För mig är alltid det primära att frilägga vägen. Därefter får man laga andra problem som uppstår.
Och här ser man hur mycket elände det skapas av att klistra areor med vägar.
Då är vi överens, har landat i en del områden där “laga andra problem” inte har gjorts och det blir en del städa.
Jag tycker fortfarande konceptet med att linjen man ritar är mittlinjen i verkligheten och att det därmed kommer vara tom yta runtom innan landuse fylls på är klurigt. Till exempel när gångbanor med cementplattor korsar en asfalterad väg och man ska försöka fylla i vad övergångsstället har för beläggning.
Ju mer man zoom:ar in, desto mer detaljrikt blir det, och desto mer arbete att göra det. Man väljer själv detaljgraden.
Kom ihåg att linjen för en väg visar centrumlinjen för vägen, inte dess bredd. Även om det finns en tagg för vägbredd, används den inte för att rita kartan. Därför ska inga areor ska gå fram till vägens centrumlinje, utan det ska alltid vara ett mellanrum från centrumlinjen till bredvidliggande area/landuse. Hur bred man ritar mellanrummet, beror mycket på hur bra bakgrundsbilder man har.
Det enda undantaget jag gör på ovanstående, är när det går en mindre skogsväg i en skog. Jag lägger inte tid på att dela upp skogen där vägen går, om det inte är gjort tidigare.
Du får tänka på centerlinjen som ett spår som man kan färdas längs. Det man vill veta är vad man möter längs det “spåret”. Eftersom det bara är två dimentioner så kommer konceptet bredd bara in om det skulle t.ex. vara trångt, och att trångheten utgör ett hinder på samma sätt som ett hål, eller en hög kant.
Landcoverdata används på helt andra sätt. De kan vara bakgrund för nåt annat, eller man vill veta storlekar eller så är dom destinationer, som en lekpark t.ex.
Så “highway” och “landcover” är två helt separata begrepp… OFTAST tills det inte är det och man börjar rita väg som areas Men då får man skylla sig själv
tills det inte är det och man börjar rita väg som areas 
Men då får man skylla sig själv 