GB har ju dessutom egenheten att det i bland finns en “public right of way” (av hävd sedan 1200-talet) som i dag knappt syns i terrängen, eftersom den endast underhålls av två fanatiker i den lokala vandringsklubben (som förmodligen har stått modell för något i Midsomer Murders). Det problemet slipper vi, tack och lov!
Jag brukar också tagga ungefär som Wulfmorn skriver.
Redan på de få kommentarerna i den här tråden ser man de olikheter och subjektiva åsikter hur path/footway/cycleway ska mappas. Jag själv har min “egen” variant som jag konsekvent använder för dessa. Jag ska dock bespara er den diskussionen.
Problemet ligger väl åtminstone delvis i OSM:s internationella ambitioner. Försöker man hitta på en (1) klassificering av vägar, som fungerar i både Kinna och Kinshasa, så är risken stor att det ur åtminstone någon datainsamlares synvinkel ser ut som att välja mellan “vägar som tillhör kejsaren” och “vägar målade med en fin kamelhårspensel”.
Enda rimliga lösningen (tror jag) är att tagga ett antal mer eller mindre oberoende egenskaper, och hoppas att varje datakonsument kan projicera ner detta — antagligen rätt risiga — knippe av koordinataxlar i ett hyperplan där just de egenskaper som hen är intresserad av kan urskiljas. Därav min önskan att tagga på åtminstone surface också.
Men det finns två synvinklar:
1 - man måste mappa exakt efter lagar eller skyltar
2 - man ska mappa så det är till nytta
Ettan säger sig själv, men med tvåan syftar jag på att om jag ska gå nånstans så VILL jag veta om det är en stig, eller en gångväg. En annan sak är om man vill hitta en BRA cyckelväg. Då är svårt om varenda liten väg är taggad som cykelväg 
OpenStreetMap.
Då jag mappar stora områden och kan sällan vara på plats så är min princip att footway är en fint anlagd och underhållen gångväg i bebyggda områden, och path resten. Cycleway med foot=yes använder jag för anlagda standardcykelvägar, det finns lite olika modeller för hur man taggar svenska cykelvägar, jag är väl inte emot nån där utan tänker att den som mappar senast får bestämma. Det stora problemet där jag kartlägger är inte taggningsdetaljer utan avsaknad eller gammal/oprecis mappning.
På ställen där det är väldigt rikt mappat kan det resulterande karta bli i princip oläslig, exempel:
går inte se på kartan vilken stig som är huvudstig och vilka som är småstigar bredvid. Där går det i teorin skilja på dem genom extra taggar men det är sällan nån som orkar göra det. Tror inte det är många kartor som genererar skillnad, men ruttmotorer kan nog ta lite mer hänsyn till taggarna så det är inte lönlöst.
När jag själv mappar så brukar jag helt enkelt strunta mappa in småstigar på tallhedar (och andra ställen det uppstår ett virrvarr av upptrampade stigar) utan då bara mappa huvudstigarna som en lantmätare skulle göra. Jag tycker det är bättre än att mappa in alla och inte ha taggar på dem så det går skilja åt. Men om nån är på gott humör och mappar in allt de ser så inte mig emot, det här är OSM, vi glada amatörers geodatabas, man får ta det för vad det är.
Yep. Överdrift i detaljgrad kan ibland vara skadligt. OpenStreetMap
Det är fint att alla stigarna finns, men du kan ju inte planera nåt specifikt på dem. Även om du genererar en rutt så kommer den vara svår att följa om det är för många småsvängar.
Då spelar det till slut ingen roll om man är jättenoga med trail visibility och surface. Ruttingen blir säkert perfekt, men du kommer bli helt utmattad av att försöka gå på rätt rutt!
Det är också därför jag alltid tjatar om Örebro. Jämför att hitta rätt väg för en cykeltur i Örebro OpenStreetMap
Jämfört med t.ex. Oslo här: OpenStreetMap eller Stockholm: OpenStreetMap
Nog tjatat
Tycker frågan är svår; om man utgår från att OSM är en databas av geografiskt data och inte en karta (referens, se även vad jag tidigare skrev) så följer det att det inte bara är okej, utan borde vara uppmuntrat att kartlägga varje liten stig, bäck och sten (med korrekt taggar).
Å andra sidan, som era exempel visar, så ger det inte nödvändigtvis det bästa resultatet för en användare med dagens verktyg.
Lantmäteriet hade ett väldigt liknande problem när man skulle gå över från en egen databas av vägar (som synkades med NVDB) till en rak kopia av NVDB: NVDB är en ren geografisk databas men för att kunna producera användbara kartor (som är Lantmäteriets uppgift) behöver man t.ex. kunna framhäva vissa vägar (t.ex. ringleder och genomfartsvägar) som man vill uppmuntra användningen av. Tyvärr är detta inte något man kan tillförlitligt kan beräkna ur övriga attribut (som huvudled, hastighetsgräns eller antal körfält) då det kan finnas många undantag. Lösningen (med förbehåll för att det var flera år sedan jag var insatt i detta och kan ha glömt något) där blev att man införde begreppet “övergripande länk” som en gatutyp som kommunen kan välja att klassificera vägar som.
Kan tycka lite att det ska vara upp till de datakonsumerande tjänsterna att lösa problemet, t.ex. genom att filtrera bort eller tona ned vägar med “sämre” attribut om det finns “bättre” alternativ. När det kommer till rutning skulle man t.ex. kunna föredra stigar som ingår i en led (då det för en människa lär vara enklare att följa en uppmärkt led) eller undvika många riktningsbyten. (vad man premierar kan ju även skilja sig, en spatserande vandrare har andra förutsättningar än ambulanspersonal)
Ja den är svår. Det går inte att filtrera bort dåliga stigar från routing heller, eftersom man då kanske förlorar hela kopplingen mellan två områden - dessutom måste även ALLA stigar vara mappade med full och korrekt data för att man ska göra det.
T.ex. alla stigar i en skog är mappade med exempelvis dålig visibility som man valt att filtrera bort - men den absolut sämsta stigen som knappt syns har INTE visibility-mapping. Den är bara highway=path, vilket resulterar i att bara den hamnar i routingen
Medhåll, men problemet är att det ofta är väldigt ont om attribut att filtrera på. Så jag upprepar min önskan: Tagga fler saker på stigar!
Gamla Terrängkartan hade ju regeln (ungefär) att stigar redovisas om de är längre än 500 meter och leder till ett mål som är utsatt på kartan, eller följer en strand eller liknande. Jag har klurat lite på om man kan hitta på någon algoritm för att “tunna ut” ett stignät i stil med det i Wulfmorns bild, men jag har inte hittat på något riktigt bra. Att köra “spanning tree” på alla stigar i ett område blev inte så lyckat. Jag tänker mig att man vill behålla anslutningspunkter mot “riktiga” vägar, och olika målpunkter, och sedan plocka bort stigar som inte “bidrar till nätet”, enligt någon lämplig definition på “bidrar till”… Haken är förstås att man riskerar att det finns två punkter som sammanbinds av två highway=path, utan andra taggar, en lång som är fin och lättgången, och en kort som går genom ett lerhål, och den uttunnade kartan bara visar den korta, just för att den är kort (och saknar surface=mud).
I praktiken har OSM:s databas flera olika upplösningar, det är bara det att det inte är ordnat så allt är huller om buller, på vissa ställen är det hög detaljering, på andra ställen är det lägre. Jag tycker det är okej och en naturlig följd av att på vissa ställen finns det folk lokalt som kan mappa mycket detaljerat, och på andra ställen får folk kartlägga så gott man kan utifrån mer eller mindre suddiga flygbilder. Problemet är att detaljering i geometri inte följer detaljering i taggar, så för en datakonsument går det inte enkelt lista ut vilken detaljnivå man kikar på.
Mappar man bara ut de viktigaste stigarna så tycker jag det är ok att taggar saknas. Ofta har man inte möjlighet att vara på plats, och hellre lämna tomt än gissa fel. Börjar man göra väldigt detaljerad geometri så tycker jag att man ska lägga till taggar så det går för datakonsumenter att skilja ut vilka som är huvudstigar eller ej. Men det görs sällan, det kräver ganska mycket inläsning och funderande på vilka taggar man ens ska sätta, och få OSM:are orkar sätta sig in i sånt.
Så jag är inte alls emot detaljerad kartläggning av stigar. Det är bara det att jag tycker det är bättre att om man inte kan tagga dem så håller man sig bara till de viktiga stigarna, annars blir det svårt för datakonsumenter att göra nåt vettigt av det.
Håller med att vissa områden har så många stigar att det nästan omöjligt att särskilja dessa i verkligheten. Till bidrar ju även att stigarna i många fall har mer eller mindre stort positionsfel, om exempelvis dessa är adderade med GPS. Eller mappats med ej positionskalibrerad bakgrundsbild.
För övrigt frågan om att filtrera bort “onödiga” stigar, jag övertyga om att det aldrig kommer att genomföras konsekvent. Även om man hittar något enkelt metod för att göra det. Det finns alltid alldeles för många som alltid har motsatt uppfattning oavsett vad det gäller. Speciellt om vad och hur det ska mappas i OSM.
På orienteringskartor använder man tre nivåer, stor stig, liten stig och otydlig stig. På en sådan karta tänker man mest på hur lättlöpt en stig är. En stor stig är typ ett motionsspår, medan en liten stig är en upptrampad stig. Det fungerar bra för att göra en routing i huvudet, även i en stressad situation.
Ett problem i OSM är att vi lägger in ett flertal taggar för att klassificera en stig. På orienteringskartan finns det bara en dimension i klassificeringen.
Vilka taggar har vi då för att klassificera stigens standard? Jag hittar bara tre: surface=, width=, trail_visibility=.
I standardrenderingen visas ingen skillnad beroende på hur vi taggar. Det gör det svårt att hitta huvudstigarna (stor stig). Det gör också att incitamentet att tagga minskar väsentligt när det inte syns.
Om man gör en track istället för en path så dyker taggen tracktype= upp. Den påverkar renderingen.
Hur ska vi identifiera huvudstig (stor stig)? Är det width>0.5 eller surface=gravel eller vad. Att ha flera taggar ställer i detta fall till med problem.
För att vi ska få folk att tagga stigar krävs nog att det påverkar renderingen.
Jag kanske missförstår dig, men OSM-datat styr inte hur det visas/renderas i olika applikationer. Det är en databas med diverse uppgifter (bara). Hur det visas är helt upp till respektive applikation som använder OSM-DB. OSM standardrenderingen Carto är ett eget projekt med sina egna beslutsvägar om vad som ska visas och hur.
@Anders_Ström menar nog att om Carto (och andra vanligt förekommande stilar) skulle rendera stigar olika beroende på någon/några taggar så skulle fler ange de taggarna, då det just nu kan uppfattas som att det inte spelar någon roll om man lägger till den informationen eller inte.
På gott och ont så styr ju Carto en hel del hur det karteras; de flesta (speciellt nykomlingar) vill ju se ett (snabbt) resultat av sin möda.
Tycker nog man skulle gå på trail_visibility, den borde ha störst värde för de användare, möjligen i kombination med width. T.ex. trail_visibility=excellent och width>0.5 för stor stig, trail_visibility>=good (eller inte angiven) för vanlig, trail_visibility<good för otydlig.
Angående Carto, så finns det ju många trådar/diskussioner hur det hanteras eller inte hanteras. Och mycket konflikter.
Så att tro att Carto-projektet skulle ändra på stigrenderingen är nog att hoppas för mycket. Men första steget är att föreslå det till Carto-gruppen. Eller kanske att först få en konsensus internationellt för ett sådant förslag.
Jag var nog lite oklar i mitt förra inlägg. Det är två saker jag vill ha sagt.
Det första är att attributen på path inte passar för att göra en uppdelning huvudstig och andra stigar. Det som på orienteringskartan kallas stor stig och liten stig. Vad som är stor och liten stig varierar från skog till skog. Idag var jag ute på Lidingö och gick söder om Kottlasjön. De stora stigarna är rejält uppbyggda grusvägar med en bredd på närmare två meter, de små stigarna är väl upptrampade stigar med en bredd på närmare en meter. Det är en helt annan sak om jag går Roslagsleden. På många håll går leden på upptrampade stigar som kanske är 40 centimeter breda, ändock skulle jag säga att dessa i sammanhanget är stora stigar, eftersom det inte finns några andra stigar. Och framförallt om man talar om huvudstigar så bör leder räknas dit även om de är relativt smala upptrampade stigar.
Min konlussion är att attributen passar riktigt för att hantera stigarna i vår svenska natur. Orienteringskartans uppdelning på tre typer av stigar ger nyttigare information än OSM:s attribut. Tittar vi på trafikleder finns där en uppdelning i primär, sekundär och tertiär, utan att man använder nägra fysiska attribut för distinktionen, istället är det hur trafiklederna används.
Det andra jag vill ha sagt gäller renderingen. Att OSM är en databas och inte en karta är både sant och inte sant. Det är lite som att säga att OSM inte är en databas utan bara en samling ettor och nollor. Det är först när databasen tolkas som en karta som den får ett värde, åtminstone i 99% av fallen. När jag editerar med iD så tittar jag på renderingen. Om vi bara fick upp noder och linjer skulle nog de flesta ha oerhört svårt att editera. Stigarna är dessutom objekt som oftast behöver editeras för hand. Det kan vara sant att OSM inte är EN karta, det är en databas, men även alla olika kartor med sina renderingar.
Ska vi få till en bättre hantering behövs två saker. Klargörande hur vi skiljer på huvudstigar och andra, troligtvis behövs ytterligare ett attribut. Dessutom att distinktionen syns i den rendering som görs i editorerna.
(Jag gör mina editeringar i iD, eftersom jag för tillfället inte kan köra JOSM. Det behövs 64-bitars Windows, Mac eller Linux för JOSM. Jag har iPad, Chromebook och 32-bitars Windows tillgängligt. I iD kan man inte ändra renderingen, vad jag förstår. I JOSM ska det visst gå att ändra renderingen. Jag får väl införskaffa en 64-bitars Windowsdator.)
Following this through bing translate: A maze of indiscernible paths is known here (Austria) just the same. Routers and Renderers should put a penalty on bare naked hw=path. OSM-Carto styles them between paved with concrete and surface=ground. They ought to be hidden completely!
Jag brukar göra nakna stigar i helt ny kartläggning (det är mycket okartat i glesbygden), men det verkar ju av det jag lärt mig i den här tråden vara en god idé att åtminstone sätta surface=ground för det kan jag ju se även i flygfoto, så ska göra det i fortsättningen.
eller woodchips!
men ja, problemet med en enkel highway=path är att den är average. Varken bättre eller sämre än stigarna man mappar i detalj. Därför blir den bättre än “dåligare” stigar om ingen ytterligare information finns. Samma med highway=track.
Iaf, jag gjorde en liten style som ni kan testa. Den är designad för att användas UTANFÖR tätorter, altså i skog och mark.
https://osm.wzh.be/josm/highway-path.mapcss
Installering: JOSM, tryck F12/preferences, gå till Map Paint Styles, längst till höger tryck +
Det kommer upp en ruta. Lägg min url i URL-fältet och tryck OK.
Sen kan man ladda ner paths med Overpass i JOSM och titta lite.
Ex. alla i Gävle kommun
{{geocodeArea:Gävle kommun}}->.searchArea;
(
nwr["highway"="path"](area.searchArea);
);
(._;>;);
out meta;
Den markerar:
Eftersom det inte går att ha en färg per surface type så är dom grupperade:
Egen visning för bro, tunnel och trapp.
Det ser ut såhär:
Inzoomat, nånstans i Gävle kommun, med flygfoto:
Poängen är man ser vad som inte är taggat. Svart heldraget streck är endast highway=path. Således det dåligaste
Testa och tyck.
